georgen

Igår var det dagen jag fruktat i flera veckor. Jo jag höll mitt tal, på engelska och allt. Men jag kan stolt säga att det gick bättre än förväntat och och är super nöjd. Det jag önskade var att jag skulle slippa göra det sist, för då sitter man bara och blir mer nervös när man ser alla andra gå upp, bli röda som tomater i ansiktet och när dom är klara sucka av lättnad att det är över, som grädde på moset säger vissa "gud, jag skakar fortarande" eller något liknande. Och det blir ju såklart jag som är sist ut. Men det var ändå bra på ett sätt, nu visste jag vad alla gjorde för fel så då hade jag det i bakhuvudet när jag stog där. Men nu är det över och jag slipper tänka och oroa mig över det!
Idag så var det 90-års fest. Något som man inte går på varje dag. Det var min extra gammelmorfar (kan man väl kalla det) som fyllde hela 90 år. Grattis!