georgen

God kväll och förlåt för brist på inlägg, som vanligt. Men nu när skolan börjar är det svårt att hinna med allt, speciellt den här terminen men gymnasieval, nationella prov och slutbetyg. Då måste man ha rätt till lite lungn och ro ibland, läsa en bok eller dricka en kopp te. Så jag måste tyvärr säga att den här terminen kommer det att bli dåligt bloggande från min del men jag ska göra så gott jag kan! Ska försöka slänga in minst ett inlägg dagligen.
Men det är inte bara tiden som är orsaken till bloggtorkan, det är även vad jag ska blogga OM. Jag menar hur kul är det att läsa om att det gick bra i engelskan men svenskan sket sig för mig idag i skolan? Eller en dagens varje dag men ingen text? Nej, tänkte väl det. Skulle vilja använda bloggen till något vettigt, som min kära kompis Linn har gjort. Hon har skrivit en bra text om cancerbesked och uppskattning. Det är vad jag kallar vettigt. Varför börjar man att uppskatta folk mer när man har fått en dödlig sjukdom, eller att medmännsikorna börjar uppskatta den sjuka mer när den att fått dödsbesked? Varför kan man inte uppskatta sina vänner och familj lika mycket när dom är frika och sunda som när dom är sjuka. Varför ska det vara så svårt att de lite uppskattande komplimander till sin friska kompis eller mamma? Varför inte säga "jag älskar dig" eller "du är den bästa morfarn i hela världen" en vanlig onsdag men när dagen har kommit och morfar inte mår lika bra kan man säga det 50000 gånger.
Det jag menar är att vi borde vara bättre så något som är så enkelt. Jag menar abslout inte att man ska skita i dom dödssjuka, bara att man ska uppskatta dom lite mer när dom är friska. Det felet har jag gjort flera gånger och jag vill abolut inte göra det ingen. Jag vill inte sitta och titta tillbaka på gamla minnen när det är för sent och önska att jag hade sagt "jag älskar dig" flera gånger än vad jag gjorde, undra om de visste hur mycket jag egentligen älskar dom. Att ens behöva tänka den tanken är riktigt hemskt, det kan jag lova alla dom inte vet. Och alla som vet precis vad jag menar håller nog med mig på den punkten.
Så varför inte börja med lite uppskattning imorgon eller kanske redan ikväll? Vi kan se det som ett försenat nyårslöfte.








Lite snabbis dagens nudå, kolla även in Linns blogg på http://bylinn.blogspot.com/